Det handlar om att komma vidare
- Sådana här kurser borde man satsa på för långtidssjukskrivna. Försäkringskassan borde satsa på detta.
Det är en av deltagarna i en studiecirkel hos Medborgarskolan som uttrycker dessa ord samtidigt som hon smakar av sin misosoppa. Det är onsdag förmiddag och avslutning för en studiecirkel som samlats sex gånger under våren omkring hälsa och självkännedom. Dagens tema är näring och cirkelledare Anette Storfeldt har bjudit hem alla till sig på matlagning.
Efter en kort repetition av bitar ur näringsläran och med ett musikstycke om hjärtats röst som inspiration, tar åtta kvinnor tag i var sin rätt till det gemensamma lunchbordet. Det råder en förtrolig stämning i köket.
- Jag känner en trygghet här i gruppen fast att det är så många olika människor, säger Gunilla. Gunilla är en av dem som är sjukskriven på grund av utbrändhet. Anette Storfeldt berättar att många av cirkelns deltagare fångades upp redan i höstas av Det goda livet.*
- För mig var det här så rätt, utbrister en av deltagarna. Jag såg en annons om Det goda livet och kände att det var något för mig. Det var gratis, det var bra, för då tänkte jag att jag kunde hoppa av om jag inte orkade. Hade det kostat pengar hade jag känt mig pressad att genomföra kursen, då skulle mina krav slå till.
Det var kö till Det goda livet hos Medborgarskolan i höstas. Eftersom cirkeln var på dagtid, samlade den många sjukskrivna, pensionärer och ensamma människor, mest kvinnor, berättar Anette Storfeldt och fortsätter.
- Det är fint att kursen ligger under ett studieförbund och inte under något sjukhus. Man behöver inte vara ”sjuk” för att delta. Vi riktar in oss på det positiva som vi har, inom oss. Positiva värden med cirkeln som deltagarna lyfter fram är tryggheten, att få dela erfarenheter med andra och att få hjälp med att fokusera på glädjen och det positiva.
Britt Marie som tycker att det är alldeles lagom att träffas några timmar en gång i veckan. Det är vad hon känner att hon orkar med.
- Här i gruppen finns inget rätt och fel. Jag behöver inte känna krav, jag kan bara vara, säger Samtidigt utvecklar jag mig själv ändå, trots att jag inte har någon press på mig, eller kanske just därför. Jag har vänt något som var väldigt stort och svart till något ljust. Jag har hittat min väg, det som fungerar för mig.
När vi kommit till efterrätten säger Gunilla att hon ser på kinderna och i ögonen på alla i gruppen att de mår bättre.
- Där finns mindre oro och rädsla, ansiktet är mer avslappnat nu än när vi startade.
Några har svårare än andra att ta orden till sig. Vissa kommer att gå vidare på egen hand nu, andra behöver fortsätta, trevande, att hitta sin väg till hälsa.
Text och bild: Malin Forsvall
TILLBAKA till Axplock - bilder av folkbildning i Uppsala län